Samtal med konstnärerna Alexander Rynéus och David Torstensson

Filmerna ”Berättelsemaskinen” av Alexander Rynéus och ”Att ha rätt” av David Torstensson premiärvisas under triennalen på olika platser runt om i Småland. På Kalmar konstmuseum visas de på ett rullande schema 2 september – 17 september. Med anledning av detta mötts de båda konstnärerna för ett samtal om sina praktiker, teman och hur de förhåller sig till platser och människors livsberättelser.

Alexander Rynéus Berättelsemaskinen (2023) cirkulerar kring berättande, gränsdragningar, sorterande och bevarande genom mötet med olika människor runt om i Hylte kommun. En svävande film som genom små händelser och nedslag mitt i livet lyfter berättelsens roll på en plats med ett bruk som skapar papper till tidningar och dess berättelser världen över. En film som cirkulerar kring berättande, gränsdragningar, sorterande och bevarande genom mötet med olika människor runt om i Hylte kommun.

Alexander Rynéus praktik bygger ofta på en plats, men kanske framför allt på personliga möten med människor och deras liv på dessa platser. Genom att använda främst dokumentärfilm som medium och metod närmar han sig deltagarnas individuella berättelser och undersöker samtidigt platsen i ett större historiskt perspektiv. Han skapar mångfacetterade skildringar i samhällen som är mitt uppe i stora förändringar och projekten är ofta resultatet av fleråriga processer. Genom tidsperspektivet skriver han in sig i filmerna och tillsammans med tittarna och deltagarna aktiveras en breddare historieskrivning. Där det också kan finnas utrymme för existentiella och lokalpolitiska skikt, ibland med en situationsbaserad underliggande humor.

I David Torstenssons essäfilm Att ha rätt (2023) ställs en pappas engagemang i ett litet kommunistiskt förtruppsparti i relation till hans frikyrkliga familjebakgrund. Filmen prövar genom ett berättarjag hur ett teologiskt perspektiv kan bidra till att omformulera pappans politiska arv. En central roll spelar två brev där pappan tidigt i sitt engagemang konstaterar att för att fortsätta kämpa måste man vara stark, men det är inte jag. Vilka krafter driver pappans kamp och vårt historieskrivande framåt? Och vad kan det innebära att i stället stanna upp vid den punkt där våra kroppar ber oss om det?

Att ha rätt utgör ena hälften av det tvådelade essäfilmsprojektet ”För sen ankomst” som tar sin utgångspunkt i enskilda exempel på kristen och kommunistisk organisering i en småländsk kontext. Under Smålandstriennalen arbetar Torstensson med projektets andra del, kallad Läsesällskapet, där han prövar konstnärliga och pedagogiska strategier för att mäta närhet och distans till väckelserörelsen åkianerna. Rörelsen ska i slutet av 1700-talet ha kollektiviserat sina gårdar för att tjäna Gud på heltid.